Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 13 maj 2019

Vad har överlevt vintern?

Som vanligt får man göra en inventering av vad som överlevt i markerna över vintern. Det känns som överlevnadsprocenten är god i år. Bärbuskar inklusive planterade sticklingar av svartvinbär och fläder ser glada ut liksom fruktträden. Alla pioner är frodiga och även dillpionen kommer fint. Liljor, myskmadra, aklejor och alla andra blommor ser ut att må bra, t o m stockrosor som inte vågade sig upp förra året är på gång. Forsythian lämnar väl lite övrigt att önska men den lever, blommar med fyra blommor. Någon har knipsat nästa alla topparna men som sagt var, den lever!

Och in i det sista trodde jag att även rabarbern var borta. Det brukar ju vara så, vi har ju planterat hur många rabarber som helst genom åren. Men här är den och nu ska den vårdas med både näring och vatten i år!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar