Mumintrollens förfäder bor hos oss

Vi har tärt duktigt på vedförrådet den här vintern. Kanske inte så mycket eldning på torpet, dit blir det ju mest dagsutflykter men numer har vi ju inte bara en gammal järnspis i köket utan också kakelugnar i vår vinterbostad. Då är det ju en inte helt fel att komplettera den vanliga uppvärmningen med en brasa då och då, både mysfaktor och värme.

Kakelugnar, det är en suverän konstruktion. Vet ni att de togs fram för att vi hade vedbrist, att vi höll på att hugga ner våra skogar helt på 1700-talet? Eldning på öppen härd var ett ineffektivt sätt att fixa värme, det mesta försvann ut i skorstenen och därtill slukade järnbruken stora mängder ved. Det delades ut ett forskningsuppdrag och resultatet blev kakelugnen. 

Om vi eldar på kvällen så är den fortfarande ljummen på morgonen. Järnspisen är också bra, den ger värme snabbt men eftersom vi bara eldar ibland har den inte samma långtidsverkan. De var kluriga uppfinnare redan på den tiden.

Och sen har ju kakelugnar fördelen att mumintrollens förfäder bor bakom kakelugnar och vem vill inte ha ett eget mumintroll?

(Jag kan inte låta blir att slänga in ett lite stycke om uppvärmningskostnad här. Vi fick värmepumpar installerade i våras i vinterhuset med resultatet att vi minskat vår elförbrukning 40-50% de senaste månaderna. Och därtill så frös vi förra vintern, i år är det varmt och skönt.

Med tanke på att vi värmer huset med el så är detta en källa till mycket nöje. Inte minst med dagens elpriser men också för att vi drar vårt strå till stacken när det gäller miljön.)

Ved

Vi jobbar på vårt vedförråd. Motorsågen har varit framme och det finns många kubbar att klyva. Det går framåt fast det inte är så roligt att vara på torpet nu när det är mer än ruggigt. (Sjas på vintern, fram med gumman tö!)

Mina uppgifter är dels att ta hand om de mindre grenarna och klippa i lämpliga bitar med häcksaxen. De lite tunnare bitarna funkar fint i köksspisen!

Och dels lavar jag ved till torkning på pallar. Att lava ved är ju lite som att fylla diskmaskinen, ett tråkigt jobb om man inte hittar på en utmaning. I diskmaskinen är det förstås att få in så mycket om möjligt utan att somligt blir dåligt diskat, jag är BÄST på detta. När det gäller veden gör jag fina knutar så att veden inte kalvar av pallarna. Och sen när man är klar får man belöning, en kopp gott kaffe!

Stolt kycklingmamma!

Kommer ni ihåg äggen? Nu är alla småttingarna här! 17 stycken bedårande fluffbollar. Mina nära och kära har kallat mig hönsmamma genom åren (Vilket jag tycker är lite överdrivet. SÅ överbeskyddande har jag väl inte varit? Eller?) men nu kallar jag mig med stolthet kycklingmamma.

Visst är så fascinerande att ur det hårda ägget kommer en lite blöt trasa som genast börjar kravla omkring och pipa och bara en stund senare är den söt och fluffig och klarar sig själv. Nästan i alla fall för de behöver ju förstås en mamma som ger trygghet, värme och pekar på mat och vatten.

Blom, blom

Nu blommar det både till höger och vänster. Krokus, blåsippor, tussilago, tibast, blyga violer och vintergäck. Vintergäck??? Det har vi inte haft förut, eller? Har jag planterat det? Inget minne alls av det. Men fin är den i sin ensamhet!

Lavar

Vi jobbar med årets ved. Jag rör ju inte motorsågen och inte är jag speciellt stark heller så min uppgift blir att klippa grenarna i spislämpliga bitar. Idag har jag kanske inte varit så flitig, jag har ägnat mycket tid till beundra alla fina lavar. 

Det finns massor av gula och några gröna, till och med rosa!

Jag är dålig på lavar, vet inget egentligen. Jag borde läsa på.

En liten, liten pion!

Framför huset har vi våra fina pioner. Ja, just nu är det lite spretiga, rådjuren kalasar på fröskidor och toppar under vintern så riset får står kvar för deras skull men redan nu ser man att de är på G om man lyfter lite på löv och torrt gräs. Men enda sedan vi blev torpets (jo, det är rätt skrivet, det är mer torpet som har oss än tvärt om) har det varit tre pioner med ett tydligt glapp där det saknats en fjärde. Just de här pionerna dyker upp på fler ställen på tomten. Det känns som om det är självsådda och sakta, sakta växer till sig. Vi är rädd om dem och de får växa där de kommer upp men i somras var en av de små i vägen för andra projekt och därför beslöt vi att flytta den till till gluggen. Att omplantera pioner ska vara svårt, vi gjorde det med kärlek och omsorg och grävde djup, djup för att få med hela roten. Väntan har varit lång och nervös men den kommer! En liten, liten topp på gång!

Första

Detta var verkligen den där första helgen av riktigt vår. Så underbart! Vi såg den första citronfjärilen, första huggormen, första vipan, den första ludna larven (som tyvärr dog då den fastnade med pälsen i kådan av en nyss sågad gran) och den första tibastblomman. Och massor av kvittrande småfåglar och krokusbacken i blom.