Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 1 mars 2012

En grind

Det är gråväder idag. Lite lagom trött. Då är det lätt gjort att drömma sig bort och ut i skogen…

Jag funderar på grinden. Vår grind är sned och vind. Inte för att det är viktigt med grind, det finns varken staket eller annan tomtgränsmarkering, men en öppen grind känns ju alltid välkomnande. Jag vill ju ha ett ensamt torp, utan nära grannar, där man kan vara bara sig själv, så det låter kanske motsägelsefull att jag vill att folk ska känna sig välkomna! Men de få personer som hittar vår lilla väg och tar sig ända fram till huset vill jag förstås ska knacka på och få sig lite kaffe eller så. Hm, jag förstår mig nog inte riktig på mig själv heller, men det är nog så att de som vill träffa OSS är välkomna men alla andra är störande moment. Vilket jag antar bara bevisar att jag är självupptagen…

Åter till grinden. Det är en gammal grind, precis som det ska vara men ska vi ha kvar den måste den rätas upp och snyggas till vilket i sig inte är något problem, snabbt fixat. Men vid ett besök i Göteborg såg jag den här söta spaljegrinden. Tänk er den, översållad med doftande rosor. Jag tvekar ändå, är det för gullig?

Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

2 kommentarer:

  1. Anonym1 mars 2012 kl. 15:08

    Det är en väldigt söt lite grind - inte för gullig

    SvaraRadera
  2. Elvis 771 mars 2012 kl. 18:47

    Kör Göteborgsvarianten ni har ju en känsla för hantverk,så ni kommer med enkelhet både att bygga grinden och pryda den med vackra rosor.
    Självupptagen va då?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)