Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 20 mars 2012

Födelsedag

Idag är det Mammas födelsedag.

Jag tror det var i samband med att jag fyllde 18 och blev myndig som jag påstod att jag var vuxen. Mamma fnös åt mig, sådär som bara hon kunde göra, och sa att först måste man ta studenten för att vara ”stor”. När studenten var avklarad skulle man plötsligt ha en utbildning också och sen blev det att man skulle gifta sig, få barn … Vi fick oss många goda skratt genom åren och det blev ett skämt oss emellan att för varje mål jag uppnådde kom det nya vuxenkriterier. Hon kom aldrig till att man skulle vara sommarstugeägare men om vi hade fått mer tid på oss är jag säker på att det också hade dykt upp. Vuxen i hennes ögon blev jag i alla fall aldrig.

Det är väl fortfarande så att jag inte känner mig speciellt vuxen, det är i alla fall inte något mål från min sida. Däremot så kommer jag fortsätta sikta på nya mål och ta mig an nya utmaningar så länge jag bara orkar för när jag utvecklas trivs jag! Kanske var det så Mamma menade? Att det är viktigare att utvecklas än att bli färdig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar