Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 24 april 2012

Man borde kanske inte...

... skaffa mer växer när man redan har överfulla fönster. Eller?

Jodå, det går alldeles utmärkt!

Jag har aldrig varit någon pelargontant men förra året kom Sven hem ned några stackars tilltufsade pelargonior från sitt jobb som vi med varsam hand fick att återvända till livet. Och sen kom ju torpet in i våra liv och visst passar det i ett torpfönster!

Det har gått sådär med övervintringen, bara några enstaka har överlevt, vi har tyvärr inget bra ställe för just blomövervintring. Så häromdagen föll jag dit och beställde en hel drös sticklingar på nätet. Nu står de här, nyplanterade och fina. Visst blir man glad!
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Anonym24 april 2012 kl. 22:25

    Hej Annika! Det är så kul att följa bloggen. Jag har för första gången i mitt liv ägt, övervintrat och tagit sticklingar på en alldeles speciell pelargon. Ska vi byta lite sticklingar sen? Medelålder du vet. Något drar att man ska ha lite sådant här

    Kicki Henriksson

    SvaraRadera
  2. Hibiscus25 april 2012 kl. 17:25

    Tantvarning! Det är ju det jag säger, det är härligt att vara tant.

    Självklart byter vi. Fler som vill vara med?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)