Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 14 maj 2012

Den oändliga historien om fönster

Detta med fönsterrenovering är oändligt verkar det som. Jag som trodde att nu när färgen var avskrapad och kittet med mycket försiktighet och möda avlägsnat så skulle jag äntligen få börja med första lagret grundfärg, innan vi kittar igen. Men inte då. Det saknas ju en plugg i ena hörnet, den måste förstås ersättas. Vet ni hur många "experter" det finns på nätet som vet PRECIS hur man ska göra och tycker att alla andra är idioter? Lim eller inte lim. Pluggar si eller pluggar så. Suck, det är inte lätt att veta vem som har rätt men något som verkar klart är att det ska vara kodrika furupluggar av kärnvirke. Är det någon som har några till övers?

Naturligtvis kan man köpa dem från Gysinge. Gysinge verka ha precis allt. Jag har bara så svårt för att de anser sig vara en enda sanna läran för husrenovering. Till exempel: Viss måste det färg blandats på olika sätt på olika håll i landet? Och ingen kan ju påstå att vi vet exakt hur man gjorde och tänkte för fler hundra år sedan även om vi anar mycket. Jag tycker lite ödmjukhet vore på sin plats från Gysinges sida...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar