Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

lördag 5 maj 2012

Idag har vi ympat!

Jag var ju på ympkurs i torsdag. Den trevlig kursledaren hade även ympris som han delad med sig av till oss deltagare. Jag frågade efter äpplen som mognade tidig och fick två kvistar var av Orania och Silva. De har legat i kylskåpet sedan dess och nu ar det alltså dags!

Silva sitter nu på den stora vildapeln vi brunnen. Orania längst bort i hörnet, på kullen vid den stora björken. Och så blev det en liten Silva i en gren precis vid parkeringen.

Så här gjorde vi: Vi sågade av en gren typ 5 cm i diameter. Ett snitt i barken som pillades upp som en flik på var sida. Ymp kvisten snittades diagonalt, 1-2 cm långt snitt, med en brytkniv. ( Här var kursledaren mycket bestämd. Det skulle snittas i ett tag, med vass kniv, och man fick absolut inte ta på snittytan) Och sen pillade man in kvisten mellan barkflikarna med ett "öga" utåt och och snittet inåt. Därefter fixerades kvistarna med ett par varv vulkband och alla öppna ytor kletades ner med ympvax, noga. Slutligen kapades ympen ovanför tredje "ögat". (Heter det öga? Men ni förstår vad jag menar). Varje ympriskvist blev 2-3 ympar och varje gren på trädet kunde ta emot 2-3 ympar.

Visst låter det enkelt? Och det såg fruktansvärt enkelt ut när han gjorde det i torsdags. Och inte för att det var direkt svårt idag men om ni inte visste det så är ympvax KLETIGT. Efter de två, tre första försöken fick jag stränga order av Sven att inte röra något för jag kladdade ner såg och sekatör och allt annat, jag fick bara vaxa. Det var ju helt OK för mig, då fick han ju göra allt jobbet, hihi. Det där lätt allvarligare än det var menat. Det blev mest skratt och trams...

Men sedan var det inte det lättaste att bli av med eländet från fingrarna. Nästa gång ska ska har engångshandskar på mig!

Nu är det bara att vänta. De ska få gröna skott i sommar, sina första äpplen om kanske tre år. Hoppas att vi har lyckats!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar