Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 24 juli 2012

Ett dåligt fynd

Har tittat den första murkna brädan under plastfärgen. Måste förstås bytas. Frågan är om vi ska skaffa gammal och frisk plank eller sätta dit ny.

Gammalt ser förstås fint ut men inte skulle Karl, han som bygde torpet, gjort så! Han skulle förstås ta så nytt som möjligt.

Det här får vi fundera över.

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Rosemarie6 augusti 2012 kl. 12:01

    Du har kanske redan fixat plankan... Men nygammal är väl att rekommendera: dvs bra, nytt virke sågat på gammalt sätt (heter det ramsågat?) - vår timmerman fixade fram sådana panelbrädor när han reparerade murkna ställen på torpet.
    Lokala/mindre sågar har nog sådant, så man kan undvika byggvaruhusens skeva, glesvuxna, industrisågade virke. Det är nåt med virkets egen träolja, dvs motståndskraft mot röta, också: det ska vara senvuxet, dvs ha tätt mellan årsringarna. Om jag har fattat rätt.

    SvaraRadera
  2. Hibiscus6 augusti 2012 kl. 18:17

    Nej, den är inte fixad men det finns en plan! Och den är väldigt lik den du beskriver. Skönt att få bekräftat att vi inte tänker helt fel.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)