Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 2 juli 2012

Fynd, ett roligt och ett mindre roligt

När vi rev i isoleringen hittade vi inte bara musbon och miljoner muslortar. (Muslortar klirrar intressant i dammsugarröret när man suger upp dem, visste ni det?) Vi hittade en mus också. Det kom fram någonstans ur husets innanmäte och verkade helt förvirrad av att inte hitta hem. Den var ganska söt men inte speciellt begåvad. Sven kastade en tång efter den och den flyttade sig en liten bit, sen satt den där och tittade på oss. Eller den kanske skrattade åt han misslyckade försök?

Sen på natten hämnades den. Det knaprade rent förfärligt så där vid tresnåret och på morgonen hittade vi orsaken. Hål i den hårda plasten  runt en liten, ännu inte uppackad, sänglampa. Det kan ju inte varit gott? Det måste varit hämnd.

Även om mususlingen var söt så var det ett mindre roligt fynd.

Mycket mer spännande var en gammal tidning instucken mellan två brädor. Tänk om den är gammal? Riktigt gammal! Men det vet vi inte ännu för vi har inte pillat fram den. Lite dels för att vi är rädda att ha sönder den men nog mest för att vi gottar oss i spänningen. Den kan ju vara från 2009 eller så men så länge den sitter kvar där i taket kan den var hundra år! Den får sitta lite till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar