Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 18 mars 2013

Det blir säkert en underbar påsk!


Nästa vecka har jag bokat in lite semester. Planen var ju att det skulle vara solig vår och jag skulle kunna vårstäda torpet. Dammsuga upp muslortarna, skrubba rent köket från ovan nämnda djurs härjningar, putsa fönster och liknande. Trodde kanske att vi skulle kunna tillbringa påsken där.

Men att slabba med vatten i ett ouppvärmt hus när nattemperaturen ligger under -10 känns inte som någon bra idé.

Fast SMHI kanske har fel? Det blir kanske underbar och soligt i alla fall. Varför skulle SMHI har rätt just den här gången? Läste just en artikel om att pessimister lever längre och sundare just för att de försöker gardera sig för allt elände som kan hända, typ. Men är ett långt liv verkligen någon att stå efter om man ska vara sur och gnällig hela tiden? Det måste vara så fruktansvärt tråkigt. Var det inte någon som sa att optimister och pessimister har fel lika ofta men att optimisten har mycket roligare? Jag fortsätter att vara en glad optimist!

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/pessimister-lever-sundare-och-langre_8004550.svd
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)