Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 24 mars 2013

Lördag på torpet

Vi kommer inte kunna köra fram till torpet före midsommar om det ska fortsätta så här! Det hade kommit ännu mer snö och vi pulsade som vanligt för att komma fram.

Första gången vi var och tittade på torpet var påsken 2011 även då var det snö på den lille vägen men minns jag rätt så gick det i alla fall att ta sig fram i lågskor. Att försöka det nu skulle ofelbart resultera i blöta och kalla fötter!

Det var i alla fall härligt i solen där ute! Även om vi blev lite ledsna när vi upptäckte att varmvattenberedaren under diskbänken hade spruckit. Undrar vad vi gjorde för fel i höstas? Jag tyckte vi tömde den på samma sätt som hösten innan. Men det är ingen katastrof, bara att köpa en ny. Då kändes det tyngre när vi drog fram kylen för att hitta en modellbeteckning på den. Någon form av vätska, kondens kanske, har läckt ner över baksidan och ut på golvet. Blev först orolig att golvet tagit skada men det verkar vara OK även om det mörknat. Däremot såg ju kylskåpet hemskt ut på baksidan. Ärgigt/rostigt/geggigt. Det är nog hög tid att köpa ny kyl och frys också innan något förstörs på allvar.

Och när man håller på kanske det är lika bra att göra sig av med den hemska, gamla spisen, eller?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar