Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 24 juni 2013

Vi har haft en härligt midsommar i skogen

Och så har vi haft tid att fundera.

Det var det där med hängrännor på gammaldags vis, inte plåtrör. Vi har vänt och vridit på det sedan förra sommaren men nu finns ett förslag. En enkel konstruktion men komplicerat att försöka beskriva i ord, återkommer så med bild så småningom. Vi har i alla fall gjort en provbit och testad den men hjälp av vattenkanna. Funkar MEN någon form av tätning mellan två brädor behövs. Nej, silikon finns inte på kartan, det är inte 1800-tal. Det enda vi kan komma på är tjära.

Jag var inne i färgaffären idag och bad om tips och råd. Problemet engagerade både expediter och kunder, alla tyckte uppenbart vi var mer eller mindre knäppa, och ingen hade bättre förslag än tjära. Det enda negativa var att tjärdoft tydligen lockar till sig vildsvin och sådana bestar vill ni inte ha. Inte precis vad man vill möta på väg till dasset mitt i natten.

Finns det något mer förslag? Alla idéer välkomnas!
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Anonym25 juni 2013 kl. 09:23

    Hej
    Du kan inte gå till en färgaffär och få bra råd. Dom vill bara sälja sin plastfärg. Hör av dig till ett bra byggnadsvårds företag i den del av landet som ni bor i så kan dom nog hjälpa till. Lycka till

    SvaraRadera
  2. Hibiscus25 juni 2013 kl. 13:08

    Du har så rätt, det finns bättre källor för information. Just nu verkar skeppsbeck vara bästa lösningen trots doften men Walle Vikings universalkitt tycks ju vara en spännande gegga med renhår!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)