Det var mest de små djuren som gjorde sig påminda den här helgen.
Först var det mössen. Det hade byggt bo inne i skåpet, i en fleecefilt och bonat med spindrat tidningspapper, lite ludd av en kudde och fransen från en duk. Det hade mycket ordentlig gnagt av alla fransarna och lämnat resten av duken orörd. Fleecen fick gå i soptunnan men duken ska bli tvättad och få en fåll i stället för frans. Och luddet i kudden var visst inte gott så där tror jag det räcker med en lapp över hålet och en tvätt. Är det inte värre saker än så som gått åt under vintern så har vi sluppit lindrigt undan i år.
Och sen var det mullvaden. Eller är det en sork? Jag kan fortfarande inte se skillnad på högarna. Massor av prydliga högar på hela tunet. Under lördagen ägnade vi oss åt att jämna till efter honom. Det är ett under att han hittar så mycket fin jord bland stenarna där ute men tacksamt tar jag emot och lägger högarna där blommorna vill ha mer jord. Men det mest spännande hände på söndagen! När vi stod där och tittade ut över ägorna så börja en ny hög växa upp en bit bort! Jag har aldrig sett en mullvadshög bli till förut men den här växte och växte. Vi beundrade bygget en stund, sen gick vi till anfall med en kratta, vilda stampningar och glatt tjoande, om någon hade sett oss hade vi blivit totalt idiotförklarade, för även om vi glädjer oss över den fina jorden vill vi ju helst att det grävs någon annanstans så vi gör vårt bästa att skrämmas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar