Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

fredag 19 maj 2017

Maskrosor

Tittar med stolthet och glädje på mina brunfläckiga händer! Jag pratar alltså inte om de där fläckarna som dyker upp med åren utan maskrosfläckarna. Jag har plockat en halv triljon maskrosblommor och knoppar sen i går kväll! Ja, plockat. Inte rensat. Jag tror inte på att försöka plocka upp maskrosorna, de bara delar sig och blir fler, speciellt nu när det är så torrt är det stört omöjligt att få med hela roten. Istället tar jag fasta på påståendet att maskrosor är tvååriga, det har ni ju hört från mig förut, och alltså försvinner efter två år. Det gäller bara att begränsa antalet nya plantor och det gör man ju bäst genom att ta bort blommorna innan de blir frön och det är alltså det jag håller på med. Läget är perfekt, inte en enda som gått i frö men hur mycket knopp som helst.

Sluta nu! Jag hör hur ni hånskrattar där borta på andra sidan cyberrymden. Låt mig leva i tron att jag kan begränsa maskrosornas utbredning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar