Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

måndag 22 maj 2017

Vinbär

Sen så har fruktträdgården faktiskt utökas i dagarna. Det är nu mer en frukt- och bärträdgård.

När jag fyllde år häromsistens fick jag flera trevliga presenter. Först ett hål, dvs två kupade händer som med allvar och försiktighet lämnades över. Och jag tog emot mot det med samma allvar. När man har vår steniga mark är ett hål en fin present, något som kostar givaren mycket arbete. Sen kompletterades hålet med en efterlängtad svartvinbärsbuske.

Hålet är numer grävt och busken på plats. Det är en stor och frodig buske och full med blom redan nu så det är tveksamt om den orkar bära frukt (Eller heter det bära bär? Låter lite konstigt.) i år men det kommer ju fler år!

När det gäller bär tillhör svartvinbär en av de verkliga favoriterna. De kan ätas som de är, det kan bli saft och tom gelé om man har många att ta av. Mums alltihop. Röda vinbär är ingen favorit, de funkar mest som utfyllnad i saft. Det finns en del gamla rödvinbärsbuskar här och där. De är väl antagligen ättlingar av en gammal buske men dessa är totalt smaklösa och det spelar mig inte så stor roll. Däremot finns det ynkliga små krusbärsbuskar, också utspridda på flera ställen. Ynklig små och med pyttebär men mmm så goda. Krusbär kommer på plats två på favoritlistan. Fram åt hösten ska de nu flyttas till sina kompisar i frukt- och bärträdgården och vårdas och då är jag alldeles säker på att de kommer växa till sig och blir duktiga stora buskar med i alla fall liiiiiite större bär.
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)