Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

torsdag 1 juni 2017

Gungställningen, sista versen

Kommer ni ihåg gungställningen som välte förra våren? Det visade sig ju att stolparna hade varit ordentligt fastgjutna med stora klumpar cement i djupa hål så hela förra sommaren stack de vassa, lite otäcka resterna av stolparna upp i det som en dag kommer bli det perfekta underlaget för vår krocket bana, terrängkrocket alltså.

Nu har vi spättat bort alla stolparna och två av cementklumparna. En av klumparna satt fast under en stor sten och fick därför ligga kvar, den andra var enorm men så pass långt ner att den också blev liggande. Och de jättestora hålen har vi fyllt i, petat ner en och annan påskliljelök och någon tuva snödroppar. De är inte så snyggt just nu men ganska jämt i alla fall och det känns mycket bättre att springa barfota utan att göra sig illa på de halvt dolda stolparna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar