Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

tisdag 20 juni 2017

Kryddträdgård, typ

I år har jag försökt mig på en kryddträdgård. Har funderat länge på hur det ska göras eftersom kryddor behöver vatten  och vi kan vara borta från torpet både en vecka och mer när det är som varmast och soligast. Har fått för mig att kryddor inte gillar sånt. Men nu har den gamla zinkbaljan med hål i botten blivit överflödig i sin gamla funktion, den har stått under ett stuprör för att leda bort vattnet från huset, så då bestämde jag mig för att slå till. En balja kan flyttas utefter väder och den kan t o m tas med i bilen om det så skulle vara. Och hålen i botten säkerställer att inte innehållet bli helt dränkt om det blir en regnig sommar. (Vilket förstås inte är fallet. Vi kommer få en UNDERBAR sommar. Lagom med regn på nätterna och sol om dagarna. Så, då var det bestämt.)

Jag la lite plast i botten, inte för att täta helt men för att det skulle bli kvar någon centimeter vatten från regn. (Det som ska komma enbart om nätterna alltså). Duktigt skikt lecakulor och så kryddor i krukor. Så här ser det ut just nu, somligt mår bättre och somligt mår definitivt sämre…



Basilika i flera former frodas liksom citronmeliss, oregano och rosmarin. Timjan är mer död än levande och den julstjärna som fick vara med för att det fanns plats verkar inte heller så glad. Skördade i alla fall några få blad dragon och köttfärsröran blev himmelsk. De få bladen gav mer smak än en halv burk torkat.

(Förtydligande: Jag vet att man inte ska äta julstjärna men det är ingen annan än jag som kommer skörda i den här balja så det är ingen risk att det blir fel. Min älskling ha lärt mig att spara julstjärnorna efter jul, de flesta trivs bra och blommar fint till nästa påsk utan större insats från mig. Men nu är de väldigt många där hemma så jag är beredd att offra en för att se hur de trivs om det får komma ut i skogen över sommaren. Jag har en vision av en flera meter hög buske, en sån som fanns i Karen Blixens trädgård utanför Nairobi någon gång på 1970 - 80-talet. Kanske fortfarande? Vill också påpeka att jag mycket väl vet vad order vision står för: En vision uttrycks oftast som ett framtida tillstånd som man vill uppnå, och behöver inte uppfylla formella krav på realism, tidsbundenhet eller mätbarhet.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar