Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 4 juni 2017

Månbas Alfa?

Den uppmärksamme skogsvandraren som passerat torpet har kunnat se antenner av lite olika storlek och modischang på senare tid. Om man är lagd åt det håller skulle man ju kunna tro att här är en bättre spioncentral men så är förstås inte fallet. Vi har testat lite hit och dit och med hjälp av julklappar, vissa investeringar och en son som är synnerligen kompetent på området nätverk och antenner har vi nu en helt acceptabel kontakt med omvärlden. Även när det regnar. Vilket inte varit fallet tidigare.

Nä, det är verkligen inte 1800-tal och genuint torpig men vi är glada att ha kontakt med om världen! Ringa och sms funkar fortfarande uselt men det spelar inte så stor roll, det finns andra kanaler att kommunicera på. Det känns ju ganska bra att ungarna kan få tag i oss.

Och inte minst, nu kan jag publicera mina inlägg på bloggen här på plats och behöver inte vänta tills jag är åter i stan. Kul tycker jag! Jag kan till exempel berätta att vi har haft en härlig solig dag idag här ute men att nu framåt kvällningen svalar regnet där ute. Och det är helt ok för marken behöver vatten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar