Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

onsdag 14 juni 2017

Sten

Det växer inte så mycket hos oss här i utkanten av det småländska höglandet men det växer sten! Det är förstås en sanning med modifikation men de kryper i alla fall upp ur marken. Har visst något med tjälen som kommer och går att göra. Tänkte vad rika vi hade varit om det hade varit diamanter istället för vanlig gråsten. Men å andra sidan hade vi inte fått ha vårt paradis i fred då så det är nog bäst som det är.

En mig närstående skåning säger att skåningarna är flitiga som har rensat bort alla sina stena medan smålänningarna är lata som inte orkat ta bort sina…

Det finns en annan söt historia om smålänningarna och deras sten. Det var Gud Fader som skapade världen. Det var berg och dalar och hav och detta på ett sätt så att folket skulle kunna leva väl där. Och hela tiden tjatade Sankte Per om att han väl kunde få hjälpa till och skapa en liten, liten del av världen. Tillslut gav Gud Fader efter för tjatet och pekade på Småland och sa att Per skulle få försöka där medan han själv tog en liten paus. 

 Sankte Per gick till verket med liv och lust. Hans plan var att smålänningarna skulle komma Gud nära och därför öste han på med så mycket sten han bara hittade för att de skulle komma högt upp. Han var precis klar och tittade nöjd på sitt verk när Gud Fader kom tillbaka. Per förklarade sin tanke och Gud suckade. Han skickade Per att putsa på isarna vid nordpolen medan han tog sig an uppgiften att skapa smålänningen. Han skapade ett segt, arbetsglatt och uppfinningsrikt folk som skulle klara att leva på den steniga marken.

 Ni får själv välja vilken historia ni vill tror på. Jag väljer nog den om att stenen växer.
Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)