Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

lördag 12 maj 2018

Doft av sommar

Idag krävdes sommarparfymen för att kunna sova middag i hängmattan. Dvs en duktigt dos Mygga. Det små rackarna dök upp i går kväll vilket inte är så konstigt för nu är ju inte ens nätterna kalla längre.

Och så har det årliga dragande av hundkex tagit sin början. Efter gårdagens åska och regn är marken fuktig och man får upp många med hela roten. Den här aktiviteten har ju pågått ett antal vårar nu och det gör skillnad! Ängen framför huset som var ett hav av vitt de första åren är fulla med annat. Jag ska inte påstå att hundkexen är borta, det kommer de ju aldrig vara, men de är absolut i minoritet. I år ligger fokus längre ner i backen och vid hönshuset. Där har jag tidigare bara orkat plocka bort blommorna men nu ska jag försöka dra en del också. Det blir två handfullar varje gång jag är och tittar till pullorna. Och det är MÅNGA gånger om dagen så här på helgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar