Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

lördag 25 augusti 2018

Sommarens djurliv

Ingen sommar har vi tillbringar mer tid på torpet än denna underbara sommar. Det är kanske därför vi också sett mer djur än vi brukar. Det bor ett rådjur vid bäcken, en ung älg som vi sett på vägen upp mot torpet flera gånger och rävar som vi sett spår av ett flertal gånger. (Bland annat när det leker med mina tofflor...)

Men det bästa av allt är något som en kväll fastnade på en bild i åtelkameran.


Ser ni vad det är? En lo! (Och här har vi diskuterat om det är en lokatt, ett lodjur eller bara en lo. Det känna som alla tre är ok.) 

Helt fantastiskt att vi har en lo in på knutarna. Det är ju en dröm att få se en i skogen men jag nöjer mig med att den rör sig på tunet på nätterna när jag sover. Jag har tom rapporterat det på www.skandobs.se som är utvecklat tillsammans med Naturvårdsverket och hittar då att det har synts en lo på fler ställen i grannskapet under sommaren. Det är säker "vår" som är rört sig runt bygden.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar