Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

fredag 9 juli 2021

Vår äng har fått fint besök

Tidigt i vårt torpliv pratade vi om att få en riktig blomsteräng. Gräsmatta finns bara för att minska antalet fästingar men en riktigt äng är inte bara underbar, den är också ett litet, litet bidrag till vår miljö i stort.

Vi insåg ju tidigt att om vi ska få några blommor så måste hundkexen bort, de kvävde allt annat som försökte växa. Som jag berättat tidigare så ägnas en vecka på våren att dra upp alla hundkex på tomten, de ska i alla fall inte få en chans att fröa. Tyvärr ser vi inte någon förbättring, det är ett envetet ogräs, men vi fortsätter i alla fall. Jobbet betalar sig under resten av säsongen när alla andra blommor växer sig starka och vackra. Alla våra vackra, vilda sommarblommor har vi att njuta av och sedan två år sedan har vi också nattviol! Jag såg den i skogen redan första åren men nu finns de på tomten. För två år sedan hade vi en ensam, förra året sju och i år många. När man känner doften så känns det där med att dra hundkex som en baggis.


Vi har en aktivitet kvar för att det ska bli en riktigt slåtteräng. Vi slår ängen framåt augusti när de små blåklockorna hunnit fröa men vi gör det med trimmer vilket inte alls är ok, det slår sönder växterna. Det är lie som gäller! Snart har vi kommit till det på att-göra-listan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar