Ojdå! Redan sommar!

Öppnat torpet för säsongen har vi ju gjort sedan länge men i kväll är det dags för första vardagsövernattning. Det känns värt att åka ut över natten när det lovar första riktiga sommardagen. I kväll ska jag sitta där och titta när solen dalar (myggorna har ju inte riktigt vaknat ännu så man kan verkligen njuta av kvällarna också) och lyssna på hockey på radio. Och i morgon får jag mitt frukostte på altanen kryddat med fågelkvitter.

Var det någon som hörde mig gnälla över både ditt o datt på senare tid? Jag borde skämmas! Förlåt! Jag har verkligen allt.

Fruktträdgården

Vi har ju pratat fruktträd här från den dag torpet blev vårt. Några av ymparna från 2012 växer faktiskt och frodas fast vi trodde de hade gett upp redan första vintern men någon tillstymmelse till blom och frukt har vi inte sett ännu. Så i höstas tog vi fram spettet och med mycket möda fixade vi tre stora hål. Där planterades tre träd, ett päron (vilket alla avrådde ifrån) ett äpple (vilket också många avrådde ifrån) och ett plommon (vilket faktiskt ingen hade någon åsikt om). Päronen ska ha svårt att bära frukt hos oss och äpplena kommer bli uppätna av älgarna är den allmänna åsikten. Men man kan ju inte ge upp så lätt, vi vill i alla fall göra ett försök innan vi accepterar vad experterna (både riktiga och hemmasnickrade sådana) säger.

Nu ser vi att det är liv i alla träden, de har klarat vintern, men också att alla topparna är lite knaprade. Förhoppningsvis så finns det nu så mycket annat gott i naturen så vi får ha i alla fall lite av våra träd kvar. Hjälp oss att hålla tummarna!

Vatten och lite el

Det här med att sätta igång vattnet är ju alltid lika spännande i en sommarstuga. Vad har frusit sönder i år?

Vi fick hjälp förra året att flytta lite på varmvattensberedaren så den skulle vara lättare att tömma. Bra tänkt men det blev en knix på röret istället där vattnet blev stående. Och där det frös. Dvs köksgolvet blev tvättat när vi försökte komma igång häromsistens...

Men ett rent golv är ju inget att gråta över. Nu är rören bytta och numer sitter det ventiler på massor av ställen så vi verkligen ska kunna tömma in till sista droppen. Men den stackars pumpen har vi fått klä in i gamla mattor och filtar sen vi kopplade in den för nattfrosten vill ju inte ge med sig. Det är ingen varm maj vi har i år!

Och så visade det sig att de duktiga rörkrökarkillarna kan det här med el också. Det ser ut som vi äntligen ska kunna bli färdiga där!

Ännu en gammal elstolpe

Det finns en till stolpe, mitt ute i skogen. Och när vi fått något att växa på vår egen stolpe så kommer jag fortsätta med den. Det kommer bli så fint, när man kommer genom skogen så lyser blommorna mellan granarna. I mina tankar är det lite som Narnia och lyktstolpen.

Jag bad ju om förslag på växter och humle är kanske inte så dumt? Det blir ju inte blommor på det sättet jag tänkte men det kan bli fint ändå. Jag tror vi gör ett försök.

Gillar det inte.

Jaha, då var det dags. Idag har jag plockat första fästingen för säsongen. Äckliga, äckliga, äckliga äckeldjur.

Men vi har i alla fall tagit vårt TBE-vaccin under våren, nu är det fem år till nästa gång.

Svartfotsindianernas tid är kommen

Mamma sa alltid att man var en svartfotsindian när man hade sommarsmutsiga fötter. Och igår var första barfotadagen. Med smutsiga fötter. Hon sa också att smutsiga barn är glada barn och jag vill tillägga att smutsiga torparkärringar också är glada. Vilken underbar dag det var!

Häromsistens var det ju en helg som gick i blått, men denna helg är det gult som gäller. Påsklilja, maskros, smörblomma, gullviva. Och inte minst den gula tulpanen och får fler och fler blommor för var vår som går.

Det är vååååren, det är vååååren som har kommit igen, som en kär gammal vän!

De senaste dagarna har tillbringats i sängen och jag har tittat på våren där ute. Det gråa i skogsbacken går så sakteliga över i ljusgrönt. Det är så vackert!

Flugsnapparen är på plats och kikar på två av holkarna. Eller är de två herrar? Förresten är det väl så att herr flugsnappare inte är riktigt monogam men så länge han tar hand om båda familjerna så tänker jag inte lägga några moraliska aspekter på hans liv.

Herr och fru blåmes har har bokat holken på gaveln i år igen. De putsar och fejar och inreder. De har hittat något rödaktigt att bygga med och när det kommer flygande ser de ut som de har stor röd mustasch. Tycker om blåmesar, de är lite som jag, små och kan ändå. Och jag tycker om röda mustascher då en mig närstående älskling oftast bär en sådan. Bra kombo alltså!

Och det vippar ett fint sädesärlespar på gräsmattan och är väldigt orädda. Hoppas de har vett att akta sig för katten Astor.

Sen har vi fått rapporter om första svalan från norr om Stockholm så jag ska titta noga, noga i helgen. Finns de där måste de ju passera här också.