Lite om vårt torp

Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.

1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.

Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.

Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.

Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.

Vi är stolta ägare sedan maj 2011!

Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.

söndag 29 april 2012

Torparkärring, det är jag det!

Idag har jag skurat golv. Ett slitjobb och jag tänker på Greta, den första torparkärringen på torpet. 1841 skurade hon det nya golvet för första gången. Då var hon 44 år och visste hur ett golv skulle skuras och hon skulle skrattat åt mina tafatta försök. Tänk om hon hade kunnat lära mig hur man gör, då hade det blivit fint!

Undrar om hon var glad åt sitt nya torp? Var hon stolt över sin Carl som hade lagt ett så fint golv? Sonen Frans August var då 11 år, döttrarna Hedda och Gustafva var 8 och 6. De måste ha slitit ont där upp i den steniga skogen men jag hoppas ändå att det orkade glädja sig åt det nybyggda huset, sina barn och varandra.

Då var sommaren här...

...för jag har plockat den första fästingen.

lördag 28 april 2012

Såpskurade golv luktar gott

Idag har jag skurat golv. Knäskurat med linoljesåpa, inget fusk här inte.

Men bara en liten bit på prov. Det är inget gammal golv och hur det egentligen är behandlat är vi inte riktigt på det klara med men behandlat är det, det är en vitaktig ton över det. Nu visade det sig att det vita, vad nu är, släpper när man skurar på det. Alltså måste vi skura ordenligt för att det inte ska bli konstigt och flammig eller inte alls. Och där tog vi paus, fikade och funderade.

Slutsatsen blev att, jo, det ska skuras ordentligt. Men det får bli en annan dag!








fredag 27 april 2012

Jag är nöjd med livet

Och det är ju inte konstigt, idag går jag på en veckas semester! Nej, det blir ingen resa långt bort, inget storstadsbesök. Kan ni gissa vad som händer?

Självklart blir det torpet!!!! Om än bara på dagtid för resten av familjen jobbar som vanligt.

Listan på vad som jag skulle kunna göras är oändligt och jag ska vara flitig men framför allt ska jag njuta av livet, sova middag varje dag och lukta på blommorna. Och jag blev inte ledsen av den väderleksrapport jag just såg. Det är väl konstigt att jag alltid har tur med vädret när jag har semester? Någon där uppe måste gilla mig...

onsdag 25 april 2012

Inte gjort ett dugg

Här står linoljefärgen och bara väntar. Men det blir inget av med det ännu, har ju inte skrapat några fönster! Snart...

tisdag 24 april 2012

Man borde kanske inte...

... skaffa mer växer när man redan har överfulla fönster. Eller?

Jodå, det går alldeles utmärkt!

Jag har aldrig varit någon pelargontant men förra året kom Sven hem ned några stackars tilltufsade pelargonior från sitt jobb som vi med varsam hand fick att återvända till livet. Och sen kom ju torpet in i våra liv och visst passar det i ett torpfönster!

Det har gått sådär med övervintringen, bara några enstaka har överlevt, vi har tyvärr inget bra ställe för just blomövervintring. Så häromdagen föll jag dit och beställde en hel drös sticklingar på nätet. Nu står de här, nyplanterade och fina. Visst blir man glad!

Vädret är ett kärt ämne.

Det här med väderleksrapporter är spännande. Varför envisas jag med att titta framåt när det ändå inte kommer stämma? Ta t ex måndagen som kommer, då säger SMHI att det ska bli max 15 och regn hela dagen på torpet. Norska YR säger 21 grader och strålande sol. Minst en av dem har fel…