Torrt

Tittar ut över det som en gång var en gräsmatta. Nu är det betydligt mer likt savannen strax före regnperioden. Jag anar zebror bakom den slokande syrenhäcken och visst står där en giraff och mumsar på den gulnande björken? Om man kisar lite...

Semester

En delikat middag med årets första kantareller i torpmiljö. Kan man få en bättre början på semestern?

Blåklockor

Första delen av torpets namn är ju Klock-. Varför vet vi inte men jag börjar undra om det inte har att göra med att blåklockorna trivs så bra där. Där finns både stor och små blåklockor och därtill knölklocka (tråkigt namn på vacker blomma). Och låter man toppklockorna också räknas så har vi fyra sorter på liten yta.

(Astor bryr sig inte om några blommor, han är på musspaning som vanligt)

Mycket nöjd!

Jag testade ett nytt recept igår med mycket lyckat resultat. Man gnäller över klädkassar i det enda rummet, tar en händig och snäll man, förser honom med verktyg och en säng som ska slängas. Och så blir det nya fina hyllor och gott om plats för mycket! Och av bara farten blev det städat och röjt i badrummet. Och så vill jag påpeka att hylla är helt rak även om det inte ser ut så. Det är väggen bakom och kaklet som är snett men det är inte vårt fel!

Nej, nu får vi sluta kalla det badrum för det är det verkligen inte! Handfatet är visserligen kvar men i övrigt är det ju mest förvaring. Lillrummet? Smatten? Smutten, kanske? Eller finns det ett korrekt namn för det lilla, lilla rummet/förrådet i ett lite torp?

Ingen svamp ännu

Traskade över till det bästa kantarellstället och inte ens en enda lite knappnålsstor gul hatt syntes. Det kändes förvånansvärt torrt i markerna, mossan knastrade. Konstig när det har regnat så mycket. Värme saknas i alla fall inte!

Jag lär mig något nytt

Att räfsa gräsklippet har jag alltid varit emot. Jag fick tidigt lära mig att det var bra om klippet fick ligga kvar och göda gräsmattan. Sådana arbetsbesparande kunskaper tar jag snabbt till mig och håller fast vid länge. Nu stämmer detta ju inte riktigt på torpet. Där vill vi ju ha äng och äng växer på mager jord, alltså blir det till att räfsa en dag eller två efter klippningen så alla frön hunnit trilla av. Men jag gör det så gärna där ute. Små ytor och inte krav på perfekt resultat.

När jag nu föste ihop stråna efter senaste klippningen fick jag sällskap. Plötsligt låg en vacker glänsande kopparorm där under räfsan alldeles stilla. Jag blev lite ledsen för jag trodde jag lyckats skada den. Jag lade räfsan åt sidan och gick för att hämta mobilen, ett kort vill jag ju i alla fall ha, men när jag kom åter var han borta. Och egentligen blev jag glad fast jag inte fick något bild, hellre levande orm än ett foto om jag måste välja. Och så händer det igen! En liten stund senare ligger det en ”död” kopparorm framför mig. Jag petade lite på den, inte en rörelse, och nu hade jag kameran i ficka så jag fick min bild. Men när jag försiktig försökte lyfta upp den med räfsan blev det liv i den och den ringlade iväg, fort som attan.

Nu blev jag lite misstänksam och googlade lite på kopparorma och lärde mig snabbt att de spelar döda då de känner sig hotade. Så perfekt! Gräset räfsat, minst två vackra djur i vårt paradis och jag ha lärt mig något nytt. En bra dag, eller hur?

Det har väl med vädret att göra, antar jag.

Smultronen är fantastiska! Stora som mindre jordgubbar och saftiga som vindruvor. Har inte sett smultron som dessa under våra tidigare år på torpet. Och massor av dem!

Synd bara att smultron tycker om samma väder som myggor. De är stora som mindre helikoptrar och törstiga som A-lagare. Och anfallet i flock…