Det är med sorg i hjärtat som jag har grävt upp lupinerna. Jag har med omsorg klippt bort alla fröställningar de senaste åren men nu är mina tre plantor borta. Att de är invasiva och bör hållas kort vet vi ju alla vid det här laget men droppen för min del var när jag lärde mig att de är kvävefixerande vilket ju inte är så bra för vår sommaräng som vill ha magert jord.
Nu får jag leva på mina lupinminnen. Havet av lupiner bakom dasset vid barndomens sommarstuga. Så vackert! Men vackra minnen är också bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar