Om renoveringen av vårt torp i Östergötland, våra försök att få det tidsenligt men ändå praktiskt, men lika mycket om torpliv i allmänhet och blomster i synnerhet.
Lite om vårt torp
Torpet byggdes 1841 av Carl Nilsson och tillhörde ett säteri i södra Östergötland. Det är en enkelstuga med stuga, sidokammare och kök på ca 30m2. Stugan var åretruntbostad till 1949 och hyrdes därefter ut som sommarstuga av säteriet.
1991, då tomten på drygt 2000 m2 styckades av och såldes, fanns förutom torpet ett dass, en ladugård, matkällare och brunn. Det är osäkert om den lilla arbetsboden som står där idag fanns före avstyckningen. Matkällaren hamnade tyvärr utanför tomten och är svårt förfallen. Marken är småländskt stenig och på tre sidor omgiven av planterad granskog, på den fjärde sidan ung aspskog.
Tomten är i stort sett röjd från skog men runt kanterna finns björk, lönn, rönn och ek. Där finns också diverse vildaplar och i alla fall ett gammalt äppleträd. Det finns många gamla bärbuskar: krusbär, hallon och vinbär, både röda och svarta. Det finns röda pioner vid stugan men annars saknas planerade rabatter.
Sedan avstyckningen och försäljningen har torpet haft en tysk och två danska ägare som vi vet om. Dessa har byggt till en friggebod som fungerar som gäststuga, dragit fram vatten från brunnen till huset, gjort ett litet, kaklat badrum i sidokammaren, inrett loftet till sovrum och därtill genomfört diverse renoveringsarbeten av mer eller mindre tveksam karaktär.
Det finns sommarvatten från egen brunn och el men ingen telefon och hjälplig mobiltäckning.
Vi är stolta ägare sedan maj 2011!
Hibiscus, det är jag det. Varför jag kallas det är en lång historia men att jag gillar blommor är ju inte så svårt att gissa. Nu är detta ingen blogg om blommor även om många av inläggen handlar om det utan om vårt torp, våra planer och drömmar och vårt arbete för att förverkliga dem.
tisdag 12 september 2017
Svamp!
Därtill säger ryktet säger att trattisarna också är på gång...
söndag 10 september 2017
Man måste inte spola med finaste dricksvatten
tisdag 5 september 2017
Kaffe
Jag gav mig ut på jakt att söka en LITEN kanna med liten melitta för en person och hittade denna:
Jag var lite tveksam först då det rann så dåligt men det var bara straffet för att jag inte läste instruktionen. (Jag borde veta bättre, jag som alltid gör reklam för att instruktioner faktiskt är till för att läsas.) Det behövdes ju inget melittapapper! Det var bara att lägga kaffet direkt i silen. Då var det inget problem med genomrinningen och så känner jag mig SÅ miljövänlig! Lägg därtill att kaffet blir gott, den tar nästan ingen plats och är ganska söt så är jag helt nöjd med köpet. Och det går faktiskt att fixa två koppar när man får oväntat besök.
(Här skulle man kunna lägga till att jag bara dricker Gevalia med tanke på det där med ”oväntat besök”. Och det gjorde jag för inte så längesedan, jag försökte verkligen leva upp till min uppväxt i Gävle. Men så flyttade dottern till Uppsala och via henne testade jag Lindvalls kaffe. Tyvärr Gevalia, Lindvalls är sju resor bättre både malet och som hela bönor.)
söndag 3 september 2017
Horrör
Vi har hittat en hörrör. (Fast det är nog egentligen mer än en horrör för den speglar en människosyn som är väldigt svår att förstå för mig.) Den dök upp när jag planterade de där syrensticklingarna häromdagen. Det är alltså en flicka i kjol, antagligen ett litet afrikansk barn för lite brun färg finns kvar och det ska absolut föreställa krulligt hår, som sitter på ett blad. Med ett ansikte som är synnerligen aplikt. Det måste vara ett gammal askfat för det ser ut som man lagom kan lägga cigaretten över hennes ben. Man kan skratta åt den men skrattet liksom fastnar i halsen.
Men nu är frågan: Vad ska jag göra med det?!?
fredag 1 september 2017
Sophantering, del 2
Men det fanns lite som var helt, flera söta små flaskor till exempel. Med lite letande kom vi fram till att det bland annat var flaskor för kaffegrädde och en vademecumflaska tycker jag mig också känna igen. Två vanliga dricksglas av olika modell fanns också.
Sen fanns det diverse plåt, spannar och andra kärl som det inte var mycket kvar av men också konservburkar. En ganska liten, platt modell fanns det ett antal av som det visade sig att det varit kaviar i. De måste tyckt mycket om kaviar. Eller var det så att det var någons hemliga lyx och last? Satt gubben där på dasset och slevade i sig en burk då och då för att gumman inte skulle se att han slösat bort pengar på något onödigt?
Sophögar är tråkiga men de sätter igång fantasin!
måndag 28 augusti 2017
Sophantering
Det här med sophantering är något man kan fundera över. Då på mitten av 1800-talet då torpet byggdes blev det väl inga sopor att tala om. Alla matrester gick till gris och höns, kläder lappades och lagades och blev tillslut lapptäcken och trasmattor. Möbler och bruksföremål i trä antar jag fick ett sista liv som ved. Det få metallföremålen, en balja av zink kanske, lagades många gånger innan det bara slängdes.
Men så hände något, industrialiseringen gjort grejor billigare och det blev mer och mer vanligt att man slängde och köpte nytt. Och det var där det gick lite snett för sophanteringen funkade inte! Torpet hade ju permanentboende fram till 1949 och då fanns ingen sophämtning där ute på landet, det är jag helt övertygad om. Så vad gjorde man? Jo man slängde de i skogen. Det finns ett flertal högar runt tomten med metall och glasrester och massa annat mer oidentifierbart. Den närmsta högen är bekom stenmuren precis vid dasset. Vår teori är att de siste som bodde där orkade inte tas sig längre, de var ju klart till åter komman på slutet.
söndag 27 augusti 2017
Vind- och hyggesskydd
Jag ska fortsätta med syrenerna bortanför stengärdet mot skogen, inte minst för att dölja allt skräp där under. Det var några år sedan jag gjorde ett försök. Jag tog rotskott och planterade på våren. Sen kom en supervarm och torr sommar och trots flitigt vattnade gick det inte så bra, bara två småttingar för fortfarande en tynade tillvaro.
Och så ska det planteras småbjörk framför som kan tas bort när hygget snyggat till sig och syrenerna tagit fart.
Fem nya små plantor syrener är redan på plats, vi har hur många rotskott som helt att ta av, och just nu regnar det så jag hoppas de ska trivas.
Men björksly letade vi förgäves efter på tomten. Det finns smått av allt annat: granar, tallar, enar, rönnar, oxlar, lönnar, körsbär, aplar och ekar. Men inga björkar. Visst är det konstig? Det finns ju stora björkar som borde ha fröat av sig men några småttingar hittar vi inte. Men det löser sig, vi hittar nog några vid någon vägren vi kan "låna"...